Intervju med sångaren Jonas Pietikäinen från musikkollektivet Höstorkestern.

Berätta lite om ert band och hur ni startade

— Vi är ungefär 30 personer som är med i bandet. Men vi har aldrig varit allihopa på scen samtidigt, som mest har vi varit 22 stycken. Våra bandmedlemmar är utspridda ända från Malmö till Kiruna. Det är oftast jag och Viktor Krutrök som är bandets frontpersoner. Ibland spelar vi i två olika städer samtidigt, då brukar jag sjunga med ena gänget och Viktor med det andra.

— Vi som är från Kiruna gick alla estetiska på gymnasiet så vi har musicerat sedan dess. Sen har vi hängt på Tusen Toner i olika band. För ungefär sex år sedan startade vi Höstorkestern.

Vad spelar ni för sorts musik?

— Vi brukar kalla det för progg, texterna är progg och musiken är en blandning av allt möjligt. Det är blues, rock, pop, inslag av reggae, rockabilly och punk. Eftersom vi är så många musiker låter vi olika varje gång vi spelar beroende på vilka som är med på scen. Jag sjunger och spelar gitarr sedan har vi allt från fiol, trummor och bas till piano, banjo och blåsinstrument, säger Jonas.

Vad handlar låtarna om och var får ni inspiration ifrån?

— Låtarna handlar ganska ofta om Norrbotten, Kiruna och hur det är att leva i glesbygden. En del texter är ganska politiska, till exempel vad vi tycker om rasism. Vi får inspiration från folk som engagerar sig, men också kärlek. Vi brukar säga att musiken ska gå att dansa till, men samtidigt som man dansar ska man tänka  “oj den här texten hade ett budskap också”.

Största upplevelsen med bandet?

— Vi har spelat på mycket roliga och konstiga ställen. Jag tycker att det roligaste är när vi arrangerar själva, vi har exempelvis fyllt Nåjdens sal i Kiruna några gånger. Jättekul att kunna göra det och att folk uppskattar oss. Vi har varit på jättesmå ställen också, till exempel spelade vi på bryggeriet i Vimmerby. Då var vi tre i bandet, spelade helt akustiskt och det var smockfullt i baren. Det är nog en av de bästa spelningarna vi har gjort.

Har ni några drömmar med bandet?

— Vi vill bara fortsätta göra musik som vi tycker om, och som vi hoppas andra också kan tycka om. Drömmen är att kunna dra ut på en världsturné och leva på musiken men det blir svårt när man sjunger på svenska i en så smal genre som progg. Vi får kanske nöja oss med våra Sverigeturnéer.

Intervju genomförd hösten 2019. Tidigare publicerad i Tusen Toners Tidning 2020.